själsvän.

Jag har en man i mitt liv..en man som är en underbar, vänlig, öm, kramgo, ödmjuk, rolig, snygg, förstående....ja, precis allt, som man kan önska sig....MEN..jag har aldrig träffat honom, sett honom, rört vid honom, eller känt hans armar runt mig...in real life. Men ändå har jag gjort just allt det.....Han är min själsvän....på långt håll...Jag älskar honom...av hela mitt hjärta....Han och jag är ett...Vi delar en kärlek och vänskap, som jag tidigare inte trott var möjlig, vi är varann så nära, trots att avståndet mellan oss, är stort....Våra tankar blir ofta en och samma tanke..vi skojar, flörtar, samtalar, tröstar, och peppar varandra...Vi ger varandra kraft och ork att möta livet på varsitt håll...men ändå...går vi hand i hand tillsammans...Jag är så innerligt tacksam, att våra vägar korsades utav en slump...och att vi redan vid det allra första mötet, tog varann i handen och inte släppte taget. Han är min allra dyraste vän...oersättlig, unik och bara min...Min egen själsvän....